okej jag tänker vara strulig, ni hittar mig här nu ; www.bernasdotter.blogg.se

öliv

back to life

Vi kom hem från ön i fredags. Sedan dess har vi nästan inte varit hemma. Vi har varit i Bagis och grillat med J's bror & Anna, vi har varit på Ekerö och grillat och kollat gamla videoband från J's barndom tillsammans med hans familj (eller ja det är ju vår familj, men ni fattar). Så himla fint att jag blir alldeles varm i hela kroppen. Gud så jag älskar dem alla, jag som kommer från en himla liten familj från början fick helt plötsligt en jättestor. Det är ju helt sjukt egentligen & jag kommer ihåg hur svårt det var i början att komma ihåg alla, innan man hunnit träffa  dem personligen.

Igår var Stefan här, min fina fina Stefan som verkligen är en av de absolut bästa vännerna man kan ha. Vet inte hur jag ska förklara hur mycket jag har honom att tacka för utan att bli långrandig. Så vi låter det stanna här, han är fantastisk. Alla borde ha någon som honom i sitt liv.

Jag blundar länge

Är ute på ön & har det så himla fint. Vaknade av storm imorse så jag gick & la mig direkt. Vaknade 12 av kanske inte solsken men med lite fantasi så rätt bra väder. Ikväll kommer föräldrarna och Gustav ut för att fira midsommar.


Yana på bryggan häromdagen.

(ta min ungdom jag vill inte ha den)

& jag önskar så att du suttit här bredvid.

Jag dinglar inte så ofta med benen när jag sitter här numera.
Inte som då
med dig & din vuxna hand på min barnaxel.

Jag önskar att du lagt den på min halvvuxna axel nu,
i skuggan under det träd de strödde ut dig.
På bänken jag många dagar & nätter suttit på
talat ut i ingenting (skrattat, gråtit, skrikit, inte så ofta pratat)
& hoppats. På ett tecken. Av något betydande slag.

Något som säger mig att din kamp är över, att smärtan till sist avtog &
att du inte ångrar. Någonting.

Jag trodde ett tag att jag övertagit den smärtan, fast inte den kroppsliga du bar på
utan lät mitt hjärta adoptera allt det inflammerade.
För att hand om & vårda. För att minnas. I rädsla för att glömma.

& jag önskar så att du suttit här bredvid.
Jag hade frågat om det här med stolthet, att våga vara liten fast
man av resten av världen ses som
störst.

Jag hade frågat om det där med mod, att våga släppa taget fast
man vet att det kommer att göra
ont.

att märkas för livet & allt sånt där.

Idag har jag tatuerat mig igen. En fransk lilja med text som jag antagligen nämnt tidigare. Det tog lite över en timme & är den största av de tre jag nu har.  Är sjukt nöjd men nu får nog nästa tatuering vänta ett tag. Två stycken inom loppet av ett år + en sedan tidigare kanske räcker för nu. Men det sa jag ju senast också, att jag skulle vänta lite... Jaja, nöjd är jag. Kommer att bli så himla fint när allting läkt och är klart, två nyanser av lila & lite gult går liljan i & färgerna kommer att komma fram mer när allting är klart som sagt. Har fastnat bläck på halsen som ska skrubbas bort så fort huden inte är så himla öm.  

Nu på kvällen var Anne här.Vi åt sushi & kollade på film. Lite lagom sådär. Ska ta vovvis & lägga mig nu är tanken. Imorgon väntar paradiset.

there's something on your mind.

Semestermåndag gott folk. Var i Täby med Malin och handlade lite väl mkt kanske men så får det väl vara ibland kan man tycka... Bland annat klänning till 30årskalas nästa helg, kommer bli hur bra som helst!
Imorgon ska det tatueras, och ätas lunch och ätas världens bästa glass som Anne gör alldeles själv, med vit choklad som jag aldrig i mitt hela liv tackat nej till. Har längtat i en vecka om inte längre haha.

Har verkligen inte speciellt mkt på hjärtat. Förutom att Black Army fyllde 30 i söndags. Var i Vasaparken och bevittnade det vackraste av tåg. Önskar att alla fick uppleva den kärleken. Men hade andra förpliktelser så det blev inget marscherande för mig och Yana som jag hade med mig. 

På onsdag åker jag, Malin, Olivia & Yana ut på ön. Några dagar som förhoppningsvis kommer att inkludera sol och bad och med all säkerhet massa skratt och vin. Kan det bli så mkt bättre? Längtar!